Det här är en plats där tystnaden är så påtaglig att det enda som hörs är bjällran från en ko som långsamt rör sig genom byn 100 m bort. Vi vänjer oss snabbt vid ljuden av en tupp som galer precis utanför fönstret och vid att det då och då irrar sig in en ko eller ett par stycken på bakgården där vi bor.
Genom byn rinner en flod med smältvatten ifrån bergen. Till en början vet vi inte att vattnet är så gott och rent och ber av gammal vana om mineralvatten till middagen. Vi får till svar att det inte säljs eftersom det inte går att få ett bättre vatten än det som erbjuds och de vill inte stödja flaskvattenindustrin. Vi inser snabbt att det stämmer och att vattnet som är kristallklart och iskallt är en stor tillgång för oss när vi vandrar då vi ständigt kan fylla på våra flaskor.
I det guesthouse där vi bor odlar de allt som ställs fram på matbordet; tomater, paprika och gurka, saftiga och intensiva i färgen och otroligt smakrika. Jag som inte brukar gilla lök älskar löken som de odlar, smaken är mycket mildare än den lök jag är van vid. Fårost serveras till alla måltider, även frukost.
Guesthouseet är familjeägt och mamman i familjen är den som ansvarar för maten, en söt liten gumma vid namn Mrs Lula som inte kan någon engelska och som plirar lite finurligt mot oss när hon går runt för att se att maten är till belåtenhet. Hennes dotter är bättre på engelska och sköter all kommunikation, ofta med sitt lilla barn i famnen och hon tar en beställning samtidigt som hon gullar med barnet. Avslappnat och härligt. Till middag får vi alltid en stor sallad, bröd, fårost, byrek (en sorts ugnsbakad smördegskaka med ost och spenat), en smakrik grönsakssoppa och en mindre portion med antingen lamm, kyckling, nöt eller fläsk som serveras med ris eller rostad potatis med örter. Till efterrätt ofta en skiva sockerkaka. Ett sätt att äta som jag uppskattar mycket med en mindre mängd kött och mycket grönt. Frukosten är enkel med bröd, hemgjord plommonmarmelad, honung, fårost och örtte. Till lunch gör vi smörgåsar med skinka, fårost (såklart!), tomat, gurka och ägg.
Vi gör flera långa vandringar under våra dagar här. Till Valbona Pass går det mycket uppför, vi stiger 1000 höjdmeter under de första timmarna och när vi väl kommer upp till en öppning där vi har fri sikt över både dalen i Valbona på ena sidan och Theth på andra sidan tar utsikten nästan andan ur oss. Vi balanserar med stor respekt för höjden på smala stigar och försöker undvika att titta ner längs de branta stupen. Sällan smakar en smörgås så gott som när man vandrat många timmar och är hungrig och trött.
Dagen efter styr vi stegen mot det så kallade "Blue eye of Theth", det är en naturlig pool uppe i bergen där smältvattnet ifrån floden rinner ner och skapar en turkos oas av iskallt vatten, 7 grader. Hela tiden har vi bergen som en kuliss framför och bakom oss, otroligt vackert.
Efter ca 2 timmar är vi framme i den lilla byn Nderlysa. Vi går lite fel och stöter ihop med fyra belgare som är på väg åt samma håll och slår följe med dem. En liten albansk gumma med huckle och långkjol ska visa oss vägen. Det slutar med att vi allihop lite ofrivilligt blir inbjudna till gummans hem och slår oss ner i hennes vardagsrum. Hon bjuder på en otippad mix av mat och dryck: gurka som hon stolt plockar i sin trädgård innan vi går in, fårost i stora bitar och så öl, raki och råmjölk från familjens ko. Vi lämnar mjölken orörd men smakar av det andra. Därefter går vi vidare mot Blue eye, vi stannar på vägen vid en annan naturlig pool där vattnet nästan är 18 grader och tar ett uppfriskande dopp. Ca 40 minuter återstår innan vi kommer till Blue eye som verkligen är något speciellt. Vi kommer längs stigen och ser det turkosa vattnet och ett litet vattenfall skymta mellan bergen inbäddat i grönska. Jag tvekar länge innan jag vågar mig i och det kalla vattnet framkallar stickningar över hela kroppen. Det tar två timmar att vandra hem igen, längs med bilvägen denna gång och vi går med belgarna och småpratar längs vägen. Sammanlagt har vi varit borta i 9 timmar och efter middagen stupar vi utmattade i säng.
Det är så befriande med en plats helt utan butiker och busslaster med turister. Under våra timslånga vandringar stöter vi aldrig på fler än en eller möjligen två andra sällskap. Här existerar inga inträdespriser till de vackra turistattraktionerna. De enda pengar vi gör av med är den lilla summa vi betalar för boende och alla måltider på vårt guesthouse.
Vi njuter av det stilla livet här men ser fram emot att om några dagar åka vidare mot kuststaden Vlore.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar